Januari 2012

Tänkte skriva om lite gamla saker som jag kommer på, så är jag färdig med mitt gamla liv sen.

Eller färdig menar jag inte, det finns ju alltid kvar – det har ju gjort mig till den jag är…
men
här kan jag skriva om nuet sen.

För att vara nöjd med lite – måste man vara nöjd i nuet.

I Eksjö visste jag att jag skulle stanna kvar i samma lägenhet i 5 år, för jag hade ju fått skuldsanering. Samma lägenhet i nästan 5 år – det hade aldrig hänt…
Jag hade kanske stannat där om inte Arbetsförmedlingen gått ut och hotat med att:

- arbetslösa kunde tvingas att flytta till t.ex. Norrland om AF hittade ett jobb till oss där.
Jag blev LIVRÄDD. Nu när jag äntligen hade lärt mig att stanna kvar, så kunde dom tvinga mig att flytta, och jag får inte välja vart…HEMSKT !
Detta blev avgörande för mig.

Som tur var – var min skuldsanering nästan klar – och dessutom hade jag kunnat jobba, tagit taxi- och busskörkort, så att jag kunde söka jobb på Västkusten, där jag var någorlunda uppväxt. (I Småland fanns ju inte mina rötter som jag trodde, och inte hade jag hittat nån att dela resten av mitt liv med, heller).

Jag hade ett allvarligt snack med min store son, om han ville flytta med. Eller om han kunde tänka sig att bo i en studentlägenhet, studera klart, bli vuxen och komma på vart han ville bo som vuxen. (Han kanske flyttar till New York för att bli fotomodell, tänkte jag).
Han hade sista året kvar på gymnasiet – Media programmet, så han var ju nästan 18 år och vuxen. (Jag flyttade ju hemifrån när jag var 14 år, och förr gick pojkar till sjöss när dom var 12 och flickor blev pigor långt hemifrån när dom var 13…).

Han ville mer än gärna flytta hemifrån och han lovade att sköta sig och studierna. Han lovade dyrt och HELIGT !

Jag betalade hans hyra på över 2500:-, jag satte in 1500:- på ett ICA-konto till mat, (dessutom fyllde jag skafferiet med konserver o ris o pasta – så det räckte ett par månader).

Nu när vi flyttade var han ju skriven hos mig så då fick jag betala busskort på över 500:- med.

Att få jobb på Västkusten var lätt, svårare var att få lägenhet. Jag sa upp min 5:a, flyttade sonen, men fick ingen lägenhet där jag hade fått jobb.

Jag tvingade då ta en 4:a i Eksjö – för jag kunde ju inte stå på bar backe med barn på 8 och 11 år.
Dagen efter jag skrivit på kontraktet, fick jag lägenheten på kusten, men då skulle jag ta den omgående.
Detta innebar att jag stod med en lägenhet i Eksjö, där jag inte tänkte bo, men jag hade ändå tre uppsägningshyror.
O jag som precis blivit av med alla mina skulder.

De första två åren på nya stället blev otroligt tuffa, nya skulder på gamla hyror, som jag måste betala, ny dyr hyra, kostnader för store sonen på 4500-5000:-/mån och annat. Varje månad när jag betalat mina räkningar – tvingades jag att gå och låna 1000-1500:- till mat av kompisar. Den 20:e när barnbidraget kom, betalade jag tillbaka, men den 3-4:e fick jag gå och låna igen.

Att sedan store sonen skulle säga att jag totalt skitit i honom – kunde jag inte i mina vildaste drömmar föreställa mig…