Kris:
Det behöver inte vara en ”sjukdom” att gå igenom en kris, utan kan vara en normal reaktion på en onormal eller OVÄNTAD händelse i en människas liv.
Det finns olika typer av kriser – LIVSKRISER, utvecklingskriser, traumatiska kriser, psyko-sociala kriser och kriser som orsakas av en speciell situation.
Det kan kännas som om att tappa kontrollen, förlora fotfästet i tillvaron och det kan vara oerhört plågsamt. Speciellt de första dygnen.
Många beskriver det som om att hamna i ett vaccum, ett ingenmansland.
Det kan ta olika lång tid att bearbeta en kris, och professionell hjälp underlättar.
Sorg:
När vi gått igenom något svårt är det normalt med en sorgeprocess. Sorgen kan komma när vi efter en krisreaktion upptäcker att vi faktiskt har förlorat en nära anhörig, ett arbete eller gått igenom en skilsmässa.
Kvinnor bearbetar ofta sin sorg genom att prata, älta det som hänt, medan män sörjer i tysthet.
Att sörja är en smärtsam process med både fysiska och psykiska reaktioner och kan ofta ta flera år att gå igenom.
I mina sorger och kriser – har jag kommit på att allt tar ca 2 år att (komma över) gå igenom.
Vid min skilsmässa kände jag många starka, hopplösa känslor som skulle bearbetas t.ex
- jag var arg, rädd, besviken och hade förlorat allt (jag kunde lika gärna göra slut på….)
- jag kände också skuld men tyckte samtidigt att min bäste vän hade svikit mig.
Han hade kastat bort lyckans nyckel för oss alla…
Att sedan i flera år (nu är det snart 10 år sedan) bearbeta sin självkänsla, leta fram vem du verkligen är, och sedan försöka acceptera dina egna fel och brister, kräver en del av dig (mig) som person. Men många är som jag – en liten, ensam människa som VÄGRAR ATT GE UPP. (Just nu är jag inte ensam med mina gamla, svåra tankar, men det finns alltid någon i vår närhet som går igenom något liknade, så hjälp till, dela med dig av hur du upplevde det…)
