Moonshadowcim’s Websida Mitt LIV

Läste nåt igen. Att man skulle säga till sin föräldrar – vad som än hade hänt – att man älskade dom – (för i alla fall) – EN SAK.      Det har jag gjort. Hoppas att mina ungar kan säga att dom älskar mig för en enda sak…

Sedan skulle man glömma och förlåta allt gammalt. Jo, jag har nog kanske förlåtit det mesta, men inte glömt allt. Sedan kanske jag inte har så mycket agg kvar, att jag hatar den ena eller den andre, men visst sitter en tagg kvar…

Man undrar ju hur ens liv hade tett sig om inte OM hade varit…     Men då hade jag ju inte varit den jag är …      Och jag är ju bäst…

Skämt alltså – men jag är helt OK… Så veckans ordspråk blir :    Lär dig livets stora gåta, ÄLSKA, GLÖMMA OCH FÖRLÅTA.

för denna gången. Massor av folk här – massor av besök hos folk. Helt sjukt roligt att känna sig omtyckt, älskad, och att vänner och släktingar kan fylla ens liv med LYCKA. Det är inte nåt speciellt som har hänt utan bara vanlig mat, ”bara” vanliga vänner och ”bara” släktingar men så positivt och nära till skratt att hela jag är överfylld med Lycka.

TACK ! Ååå vad jag är tacksam för att jag fick ha så underbart igen. Påsken är min bästa högtid.

Shit, vad det är härligt att hela tiden sakna en annan människa. Att vara fnittrig och överförtjust att han ringer 10 gånger om dagen, och att få minst 20 sms. Att bara stå och kramas – i halvtimmar, utan att man tänker på att tiden rinner iväg. Att få se in i glittriga ögon som LYSER när han tittar på mig. Att direkt när man åker därifrån, tänka att nu måste jag dit snart igen.

Jag är så lycklig över att jag fick dessa känslor för någon igen, och jag vet att jag skrev att, Sörj ofta ty då har du Älskat, men nu skall jag inte sörja utan nu är det tid för att ÄLSKA…

Måste bara tala om att jag blev ”positiva” Cim, dagen efter min operation. En operation som jag hade tiggt och bett en manlig gynläkare om flera år tidigare, men inte fått, men som blev verklighet när en kvinna förstod. Jag ville operera bort äggstockar och livmoder för att bli en vettig människa. Hur dåligt jag mådde med humörsvängningar och svullen mage och mycket annat – vill Ni inte veta, eller kanske ni fattar det, om ni läser allt jag skrivit.

Det var bara knappt en vecka varje månad som jag mådde bra och som jag var någorlunda nöjd med mitt liv.

Innan operationen hade jag fått tips om att alla vitaminer skulle hjälpa mig, och faktiskt – jag köpte en burk på apoteket med alla vanliga vitaminer, och började ta dem regelbundet. Det gör jag fortfarande, för när man som ensamstående eller ganska fattig inte äter riktigt ordentligt, är det bra att ha dem. Och jag känner att jag orkar mer. Både när det gäller att möta nya problem som ALLTID kommer – även om man mår bra, och att jag kan möta framgångar på ett bra sätt också.

När jag sedan såg ett program på TV, om kvinnor som gjort samma operation, men som kallade sig stympade, kastrerade, tyckte jag fruktansvärt synd om dem. För jag ville så gärna säga till dem att MIN OPERATION räddade mig – ATT MITT NYA LIV började EFTER den. Visserligen måste jag äta en liten tablett med östrogen varje dag (progynon 2mg), men jag BLEV INTE EN MAN – min sexlust bara minskade, men den kan en man som jag har känslor för, LÄTT väcka. Jag kom ju i klimakteriet med svettningar och blodsvallningar, men det gick ju över på ett par tre månader. Jag mådde ju bättre… Jag blev lugn… Jag kunde börja LEVA PÅ RIKTIGT…

Jag gjorde min livsviktiga operation (annars hade jag inte levt idag) efter fyra barn och efter jag fyllt 36 år. Och jag har ALDRIG ångrat en dag efter det. Jag vill älska mig själv och andra och efter den GÖR jag ju det…

i dubbel bemärkelse… Oootroligt att det går så fort att vänja sig vid att ha en annan människa nära. Att sakna den, att vilja vara med den hela tiden.

Jag kan inte sova ordentligt – jag som ALLTID sover som en stock. Hungerkänslorna är dämpade och jag kör fel linje på fel sträcka.

Men va UNDERBART… Att ha VÅRKÄNSLOR. Jag vill ha mer och mer…

Ja, jag vågar umgås med andra… Ja, nu har jag vågat släppa in någon i mitt liv. Det var en nygammal bekant som behövde någon att prata med, och att vi hade så mycket gemensamt och så mycket att prata om, kunde ingen ana. Känslorna fanns väldigt nära.

Hans ögon GLITTRAR och han skrattar mycket och ofta. Han har till och med varit hemma hos mig – i röran – och hälsat på Freddy…

I alla fall inställningen till dig själv och vad som är viktigt i livet. Nu vill jag säga högt:

Jag vill hitta mitt hus…

Jag ska fixa lastbilskörkortet NU…

Jag ska klara av en sista flyttning…

Det kommer att gå bra, med ALLT…

När jag var i 17-års åldern, satt jag med stereon på full volym, i min mormors svarta gungstol (som jag fått av henne) och sjöng för full hals till Gloria Gaynor’s låt - I will survive. Ingen skulle trycka ner mig. Jag skulle överleva ALLT. Min gungstol hade jag placerat i min pojkväns lägenhet på Hasselbacken. Men då när jag sjöng – var han inte hemma.

Detta, att jag ska fan i mig klara av allt – vet jag inte hur tidigt i mitt liv det började – men jag vet att det fanns där redan när vi bodde på Råslätt i Jönköping. Då gick jag i andra klass. Då snodde man cig av morsan, (hon märkte inte att det fattades två eller tre i paketet), och stod i trappuppgångarna och smygrökte. Men ingen brydde sig då. Min brorsa snodde lim och plastpåsar och snus i affären, men åkte dit till slut – vilken jävla tur för honom – för oss.

Vi bodde några få år där och jag trivdes jättebra bland betonghusen, men många flyttningar och många år senare, när jag själv fick barn, ville jag ju inte att dom skulle börja röka i andra klass eller sniffa och snusa i första klass. Så Hasselbacken är bra, nära till allt, men det är för lätt att få tag på olika saker som inte är bra för barn. Även om mina barn är bra på att överleva…liksom jag…

Lyssnade på Anders Glenmarks gamla låt – Bygg på mig – det måste vara nåt bra att bygga på, annars lagar man bara sprickor i fasaden och dom håller inte länge… Hmmm tänkvärt, tycker jag.

Ja, detta kom till mig när jag satt nästan 5 år i samma lägenhet. Det var ett rekord. Och det stämmer. Du vet aldrig, när den sista flyttningen är EN flyttning för mycket för ett barn.

Jag har ”bara” flyttat EN ENDA GÅNG sedan år 2000. Att jag sedan har flyttat 35 gånger på dom andra 38 åren kan jag ju försöka glömma. Nej, jag glömmer inte det. Jag har inga rötter som andra har, men jag har ändå hittat mig själv, vänner och nu på sista tiden gläds jag åt mycket.

Men därför är det så viktigt för mig, att denna flyttningen, detta husköp, denna gången ska det vara… Jag orkar inte flytta mer. Jag vill inte heller – jag vill hitta MIN plats att bo på, jag vill stanna kvar på samma gräsmatta, i samma rum, i många år. Jag vill…

Jag vill bara säga, att felet att vi flyttat så många gånger, INTE BARA är mitt fel.

Mitt mål är ju att komma till Australien och få köra dessa LÅNGA långtradare nån gång innan jag dör. Men jag är ju absolut inte säker på att detta mål (denna dröm) går att uppfylla, men jag har en positiv inställning till att jag klarar det. Jag har flera knäppa önskningar som att köra bussar långt bort i främmande länder, men detta kanske också bara blir mina drömmar.

Ett annat viktigt mål är att köpa det där huset, lite avsides men ändå nära en sjö och kommunikationer så att barnen kan ta sig till skola och träningar med mera. Jag har en lapp på ett köksskåp där det står…

LUGN OCH RO – liten trädgård – hängmatta – syrum – vatten, meta helst – lite insyn – vedspis eller öppen spis – vild trädgård – vinbär flera buskar – äppleträd och så är ljuden viktiga.

Finns detta hus här i Stenungsunds kommun (för en vettig summa?) eller är det så att jag får vänta tills alla barn har flyttat och då själv flytta en sista gång – dit där jag äntligen ska få stanna med alla mina tyger, böcker och andra personliga grejer.

Mitt hus ska vara min BAS – från mitt läger kan jag utgå – jobba vart jag vill i hela världen, köra ALLA fordon på olika vägar överallt…

Nej, nu måste jag drömma vidare någon annanstans för datan tar väldigt mycket tid.

Jag är gammalmodig, jag vill inte gärna bjuda ut eller visa för mycket, innan jag vet att det finns allvarliga känslor. Och blir det inte himlastormande kärlek, har jag i alla fall hittat en ny vän. Jag har mina danskurser att gå på, och det är glädje för mig.