Januari 2012
Tänkte skriva om lite gamla saker som jag kommer på, så är jag färdig med mitt gamla liv sen.
Eller färdig menar jag inte, det finns ju alltid kvar – det har ju gjort mig till den jag är…
men
här kan jag skriva om nuet sen.
För att vara nöjd med lite – måste man vara nöjd i nuet.
I Eksjö visste jag att jag skulle stanna kvar i samma lägenhet i 5 år, för jag hade ju fått skuldsanering. Samma lägenhet i nästan 5 år – det hade aldrig hänt…
Jag hade kanske stannat där om inte Arbetsförmedlingen gått ut och hotat med att:
- arbetslösa kunde tvingas att flytta till t.ex. Norrland om AF hittade ett jobb till oss där.
Jag blev LIVRÄDD. Nu när jag äntligen hade lärt mig att stanna kvar, så kunde dom tvinga mig att flytta, och jag får inte välja vart…HEMSKT !
Detta blev avgörande för mig.
Som tur var – var min skuldsanering nästan klar – och dessutom hade jag kunnat jobba, tagit taxi- och busskörkort, så att jag kunde söka jobb på Västkusten, där jag var någorlunda uppväxt. (I Småland fanns ju inte mina rötter som jag trodde, och inte hade jag hittat nån att dela resten av mitt liv med, heller).
Jag hade ett allvarligt snack med min store son, om han ville flytta med. Eller om han kunde tänka sig att bo i en studentlägenhet, studera klart, bli vuxen och komma på vart han ville bo som vuxen. (Han kanske flyttar till New York för att bli fotomodell, tänkte jag).
Han hade sista året kvar på gymnasiet – Media programmet, så han var ju nästan 18 år och vuxen. (Jag flyttade ju hemifrån när jag var 14 år, och förr gick pojkar till sjöss när dom var 12 och flickor blev pigor långt hemifrån när dom var 13…).
Han ville mer än gärna flytta hemifrån och han lovade att sköta sig och studierna. Han lovade dyrt och HELIGT !
Jag betalade hans hyra på över 2500:-, jag satte in 1500:- på ett ICA-konto till mat, (dessutom fyllde jag skafferiet med konserver o ris o pasta – så det räckte ett par månader).
Nu när vi flyttade var han ju skriven hos mig så då fick jag betala busskort på över 500:- med.
Att få jobb på Västkusten var lätt, svårare var att få lägenhet. Jag sa upp min 5:a, flyttade sonen, men fick ingen lägenhet där jag hade fått jobb.
Jag tvingade då ta en 4:a i Eksjö – för jag kunde ju inte stå på bar backe med barn på 8 och 11 år.
Dagen efter jag skrivit på kontraktet, fick jag lägenheten på kusten, men då skulle jag ta den omgående.
Detta innebar att jag stod med en lägenhet i Eksjö, där jag inte tänkte bo, men jag hade ändå tre uppsägningshyror.
O jag som precis blivit av med alla mina skulder.
De första två åren på nya stället blev otroligt tuffa, nya skulder på gamla hyror, som jag måste betala, ny dyr hyra, kostnader för store sonen på 4500-5000:-/mån och annat. Varje månad när jag betalat mina räkningar – tvingades jag att gå och låna 1000-1500:- till mat av kompisar. Den 20:e när barnbidraget kom, betalade jag tillbaka, men den 3-4:e fick jag gå och låna igen.
Att sedan store sonen skulle säga att jag totalt skitit i honom – kunde jag inte i mina vildaste drömmar föreställa mig…
Igår fick vi bredband igen.
Äntligen, nu kan vi sköta alla ärenden igen.
Man blir så handikappad – bankärenden och ordrar och annat fungerar ej.
så God Jul och
Gott Nytt År på Er ALLA
Skär-bord
Skär-bord
Tack <3
Vi går under utan Internet…
Hela november utan Internet. Vi skulle byta till Telia. Nu äntligen har vi fått ett mobilt bredband (bara tillfällig lösning), av Telia -
för att det tar Scan Nova så lång tid att återkomma till Bredbandsbolaget, som har lagt en order om avbeställning av vårt bredband. Scan Nova är tydligen ett dotterbolag till Telia som tar så lång tid på sig att svara de andra leverantörerna.
Dåligt.
nya huset
Lill stugan 2011
Nu har vi gjort iordning Lill Stugan så att barn, släkt och vänner kan komma och sova över…
Bokhyllorna i vardagsrummet börjar komma i ordning…
vardagsrum
Drömmar som går i uppfyllelse
Idag
ÄNTLIGEN
Har vi köpt ett hus.
Nu har mina drömmar som jag drömt sedan 1990 – gått i uppfyllelse.
Fortsättning följer…
Spindeln i tvättstugan
En sommardag kom jag ner i källaren i Ödsmål. Mitt framför ögonen kom en STOR spindel gående, en sån där med LÅÅÅNGA ben.
Usch !
Jag fick upp spindeln på nåt sätt, slängde den i tvätthon, och så skulle jag spola kokhett vatten på den, så att den dog.
Just som jag satte på vattnet med full kraft, hoppade flera hundra små, små ungar av mammans långa ben…
Nu hade jag inte bara en spindel som jag inte gillade, nu hade jag flera hundra, krypandes, hoppandes för att undkomma det heta vattnet…
PANIK !
Ficklamps-språket
Där jag trivdes allra bäst när jag var liten, var när vi bodde vid Mjölkafållan i Huskvarna.
Där smet man ut genom trädgården, ut på gatan, på parallellgatan, där ingen kunde se…
Där cyklade vi upp till Egna Hem och cyklade förbi alla killarnas hus – dom som vi gillade.
Men inga killar gillade mig då…
Vi hade också ett hemligt språk – jag och Eva Rosén.
När jag hade utegångs förbud – fick vi inte ringa – då hade vi ett språk – alfabetet fast med andra tecken, som vi gjorde med en ficklampa i fönstret. Vi kunde se till varandra.
TYST – så att ingen hörde…
Jag hette XO.
Dom tecknen kunda man lätt göra – rikta ficklampan upp i ett hörn – TÄND, dra ett strek till andra hörnet av fönstret, SLÄCK. Upp i det andra hörnet – upprepa. Sedan en stor rund ring i hela fönstret…
Risotto – den godaste
Mari-Ann s Risotto.
1 bit purjolök el. annan lök
400-500 gr grytbitar
2 ½ – 3 dl ris + så mycket vätska som det står på paketet.
2 st buljongtärningar
1 st paprika röd
champinjoner
Bryn dom strimlade grytbitarna i lite smör. Lägg i riset (risottoris) utan vätska, och låt det bryna med. Slå på vätska och peppra samt buljongtärningarna. Koka under lock ca 10 min.
Tillsätt strimlad paprika och purjolök (går att byta ut mot annan lök. Och ev. chapinjonerna. Puttra ytterligare 10 min eller tills riset är klart.
Man kan há skivade morötter och persilja i. Koka då med morötterna från vätskan. Persiljan i sist.
Mums – kan göras med köttfärs med.
Stick inte in något i eluttaget
Farligt
När jag kom upp på högstadiet på Ljungarumsskolan, hade jag blivit tuff och jag var populär. För tuff och för populär. Det var inte nyttigt. Jag skulle alltid vara värst, dricka mest, vara ute längst till och med sova nere i källarn mest… Allt var protest.
I skolan och på fritiden gjorde jag alla farliga saker. En dag stack jag en sådan där toanyckel (en alldeles rund) in i ett el-uttag på skolan. Det blixtrade i uttaget och strömmen gick. Aj Aj AJ…
Nyckeln fastnade på fingrarna och fingrarna var illa åtgångna och blåa och röda ådror syntes.
Jag kunde ju dött.
En annan gång i slöjden skulle vi andas, häftigt många, många gånger, sedan sitta på huk och blåsa ut men hålla tummen för – så luften gick upp i huvudet. Man svimmade. Jag ramlade baklänges in i ett nyckelskåp som satt placerat lågt. Fick nyckeln till skåpet rätt in i huvudet. Blodet forsade. Fick gå till syster som ville skicka mig att sy. Hon klippte av håret runt och försökte tejpa för jag var ju tuff och envis – jag skulle inte sy.
Dessutom hade/har jag sprutskräck efter alla dessa sprutor dom körde in i ryggen på mig när jag var barn för att kolla vad jag var allergisk mot. 50 åt gången eller nåt.
Den gången hade jag också änglavakt…
Efteråt fick vi reda på att om man blåste upp luften i huvudet, kunde man få hjärnblödning och dö eller bli hjärnskadad, invalid…
Mitt telefon nummer
I tonåren, när vi var ute och dansade på Baden eller på Gamle Port, blev det ibland för många killar runt om, eller någon kille som var väldigt närgången…
Men, störst, bäst och vackrast (hmmm jag var ej nykter) – lämnade jag ett telefon nummer till killarna.
Ring mig i morgon så hittar vi på något, lovade jag…
Ring 11911…
Så gick jag hem, själv.
Då killarna ringde det nummret jag lämnat, kom dom till Maranatas automatiska telefon svarare.
Tror det var ett andligt budskap eller något.
Varje gång hade jag roligt åt detta.
Men ibland träffade man samma kille igen…
Då var det inte roligt. Då var han SUR.
Då fick jag nästan springa…
Mallorca
När jag var 12 år fick jag följa med min förälder till Mallorca. Vilken upplevelse. Det var där jag fick den underbara idéen att jag skulle gå till sjöss…
Det hela började med att vi åkte på en sådan där utflykt till en likörfabrik. Där fick alla ett pyttelitet glas, så man kunde smaka på alla sorterna.
Även jag, som var 12 år…
Och gissa om jag smakade…
Kommer inte ihåg om det var samma utflykt till dom där kända grottorna, jag blev nog lite lullig.
På kvällen var jag frusen, och fick smaka på mer likör… Blev på lyset, rejält.
Då träffade vi tre amerikanska sjömän, (Keith) (som jag brevväxlade med sen), som lovade att ta med oss ut till deras hangarfartyg dagen efter…
Dagen efter:
Vi tog en liten båt ut till detta enorma fartyg. 6000 soldater fanns där. En massa helikoptrar fanns där…Jag fick en massa minnen med mig hem.
En keps med fartygets namn på, sådana där broscher som am. militärer har – med fågel och streck på… Och annat som jag måste leta reda på…
Återkommer när jag hittat den gamla lådan…
Mina sommarland
När jag var liten, med en ensamstående förälder, och inga andra släktingar eller vänner som kunde passa 5-6 åringar, fick föräldern ansöka hos socialen (eller kommunen) om att barnen (jag) skulle få komma till ett sommarland.
Det var hem på landet, oftast bond-familjer, som ville hjälpa, mot betalning, barn att få slippa vara hemma ensamma i lägenheter i stan.
När jag var 6 år (1968) kom jag till en familj i Småland. Mamman hjälpte till i kyrkan och Pappan var bonde. Mamman sydde mycket och dom var otroligt snälla. Dessa somrar har nog format mig mer än jag vet om själv.
Man fick vara självständig, sysselsätta sig själv, ha fri fantasi, vara ute och få frisk luft hela tiden.
Jag var där tre somrar i sträck. Dom hade själva två barn, och jag och min bror var där någon sommar samtidigt. Sedan delade någon på oss. Men innan, hann vi nog trampa i ett jordgetingbo så att min bror blev stucken allvarligt.
Det jag minns mest är att jag plockade bomull i skidan till vissa blommor, och att vi cyklade med fika till de som arbetade med hö på åkrarna.
Jag hade tydligen döpt och hade hand om en katt som hette Kasper, namnet kommer från Rövarna i Kamomilla stad (Kasper, Jesper och Jonatan)- en teater som gjorde starkt intryck på mig när jag var liten…
En hund som vi busade med minns jag också väl.
Bomullen hittade vi i blommor (rallarrosor) el. mjölkört
blockade bomull inuti dessa
där vi delade en skida och hittade något vitt, luddigt inuti. Hönor och kossor hade dom också.
När jag var 9 år kom jag till ett nytt sommarland. Långt ner i Småland. Där fick jag lära mig ro och fiska. Minns inte hur många somrar jag var där. Kanske två eller tre… Dom hade ingen bil – utan en liten lastbil – en varubil – kom till gården en gång i veckan – där kunde dom då köpa det dom behövde.
Vid sjön hittade jag ålungar under en sten, som jag fångade och skulle kolla på mer i en balja. Tills den satte sig i handen och bet sig fast… Jag drog loss den och blodet strömmade ut. Jag hade fångat blodiglar som jag trodde var ålungar.
Ålen fiskade vi på natten, vi la långa ålrev, krokar på en lång lina, på varje krok en del av en fisk på, för att ålen skulle nappa.
En annan gång var jag själv som oftast, i roddbåten. Rodde långt ut i den lilla sjön, hittade flöten i form av brädor som flöt i vattnet. Flötena var fastsatta i en mjärde (en bur), som dom sänkte ner i vattnet för att fiskarna skulle simma in i den.
Nyfiken, lyfte jag upp dem och kollade i buren. Samtidigt som jag gjorde det, flöt båten iväg flera meter till djupare vatten. Sedan när jag släppte ner buren, var vattnet mycket högre än där jag hade lyft upp den. Men detta tänkte jag inte på.
Efteråt fick jag reda på att dom letade efter sina burar i flera år… När dom vid lågvatten äntligen hittade dem,,,
Då luktade dom ILLA…
Jag satt hela sommaren på en sten i sjön, och fiskade och tittade på livet i sjön… emellanåt cyklade vi även här ut med fika till dem som jobbade med hö:et. Då kunde jag vara kvar på åkern lite. Jag hade en glasburk med mig och i den fångade jag gräshoppor.
En ladugård som vi cyklade till – hade gamla maskiner och kärror kvar – där kunde man hoppa upp på dem och låssas-köra.
Ett annat hus jag minns – var hela trädgården full av lupiner. Det cyklade vi också förbi många gånger.
Andra underbara sommarblommor fanns överallt.
Jag var även där ett eller flera jullov. Då var det helt annorlunda. Jag lärde mig också fiska på isen där. Enda värmekällan dom hade på vintern – var vedspisen i köket, men på sommaren märkte man ju inte det. På sommaren kylde dom mjölken i brunnen, hissade upp den stora mjölkflaskan, hällde upp i en tillbringare som räckte hela dagen. På vintern stod dom i snön.
Största skillnaden var när man gick på toa. Dom hade bara utedass. På sommaren luktade det illa, men inte på vintern. Istället var det svårt att skita på vintern, när det blåste minusgrader och svinkallt om rumpan…
Jag hittade tillbaka till detta sommarland sommaren 2004 – då jag hade med mina två yngsta barn, för att uppleva gamla minnen. De gamla levde och stenen och allt var kvar.
Nu efteråt – är jag grymt TACKSAM för att jag fick uppleva allt detta.
Mari-Anns Mazarinssnittar
Moster Mari-Ann s mazarin snittar
Här är en bild på min moster Mari-Anns mazarinsnittar, dom godaste som finns.
Hon bakade dem redan på 1970-talet, när jag flyttade dit.
En gång väntade hon (vi) besök av mormor o morfar.
Ett par helger innan hade hon bakat dessa underbara snittar, lagt dem i frysen, för att ha till mormor o morfar.
Nu var det så att jag och min kompis Maria B – vi var väl sugna, hittade snittarna i frysen – och gottade oss.
När sedan mormor o morfar skulle komma – letade Mari-Ann i hela frysen efter snittarna – men hittade inga.
Hon frågade då alla i familjen om någon tagit dem
- AJ AJ AJ – tänkte jag, nu blir det som med morsan – nu blir det skäll, skryk och LÅS på frysen. Utegångsförbud ska vi inte tala om.
MEN INTE – Mari-Ann satte sig ner och talade lugnt och sakta om att hon hade ju bakat dom innan. Och om jag o min kompis åtit upp dom,
VARFÖR hade vi inte sagt det – så att hon hunnit baka nya.
INGET SKÄLL – INGEN MISSUNDSAMHET – bara en undran …
Mari-Ann 2011
Mari-Ann´s Mazarinsnittar
Klicka på bilden för att få hela receptet.
Här är ett annat recept på Mazarinsnittar, 1976, som jag hittade
ca 40 st
4 ½-5 dl vetemjöl
1 dl socker
200 g smör eller margarin
1 ägg
1 ½ dl (ca 100 g) mandel
3 dl florsocker
3 äggvitor
Lägg mjölet i en hög på bakbordet.
Gör en grop i mitten och lägg sockret, matfettsklickar och ägget i den.
Hacka eller smula allt med fingertopparna tills det blandats.
Arbeta snabbt ihop degen.
Låt den vila kallt ett par timmar.
Kavla degen direkt på smord eller bak- pappersklädd plåt till en halvcentimeter tjock fyrkant.
Grädda den mitt i ugnen i 225 graders ugnsvärme 3-5 min.
Hacka mandeln grovt och blanda den med klimpfritt florsocker samt äggvitan.
Rör massan jämn och bred den över den gräddade kakbottnen.
Sänk ugnsvärmen till 200 grader och grädda ca 5 min mitt i ugnen.
Skär trekantiga bitar eller romber innan kakan svalnat.
Mums…
men om Ni äter upp dem – tala om att dom är slut…
Minnen från förr
Jag och min första man Torbjörn hade en papegoja – OSCAR. Han hade ett träd inom och utomhus som han satt i. Vi vingklippte honom men han försökta alltid flyga ändå. Lampan över glasbordet hängde in en guldkedja med ganska stora länkar, som han älskade att klänga i. Sedan la han stora blaffor (skit) rätt ner på glasbortet…
Löss
Alster som jag gjort i Quiltköping
Här kommer jag att skriva om mitt enda möte -
vad jag vet -
med vägglöss… På ett HOTELL…
Men allt började med att jag hittade kurser i lappteknik ganska nära mig i Lidköping (Quiltköping). Så 2006 anmälde jag mig till en kurs, en dag i början på september. Kursen var ganska dyr, men det tänkte jag unna mig.
Jag åkte dit tidigt på morgonen, åt frukost i bilen – in i De la Garde skolan – hittade min kurs och satte igång. Jag sydde för glatta livet – hade matsäck med mig – och sedan sydde jag till sena eftermiddagen. Å vilken lycka…
Något av det jag sydde finns på bilden.
Jag var bland de sista att lämna kurslokalerna. Sedan åkte jag helt slut i bilen hem. Hem och var full av inspiration att sy allt – för nu hade jag klarat av en RIKTIG proffsig kurs. Jag var i sjunde himlen…
Sedan 2007 anmälde jag mig till kurser i två dagar. Jag kunde sova där. Jag unnade jag mig att äta mat där… Köpa lite tyg där… och så hade jag ett rum på ett hotell.
Jag sydde igen och sedan helt slut åkte jag till hotellet i samma stad. Borstade tänder blixtsnabbt sedan bäddade jag med mina egna lakan och drog täcket över huvudet för att sova gott, för att sedan ha nya krafter att sy en heldag till med svåra, krävande kurser.
När jag nästan somnat, nöp det till emellan låren – ganska rejält.
AJ !
Jag nöp väl själv till och körde ner handen mot knäna och fick ta i något…
Det jag fick i min hand – hade jag aldrig sett förrut…
En skalbagge…
En liten en…
Men, den var röd ? ? Konstigt – en röd skalbagge…
Nu gick det upp ett ljus – jag hade någonstans för länge sedan hört eller läst om att vägglöss skulle vara röda – för man använde deras färg till något.
LÖSS ? ?
Här – på hotellet – i min säng ? ? ?
Jag blev förbannad och gick med den döda lusen i handen – i nattlinne – ner till receptionen. Men där fanns inte en själ. Istället satt där en lapp med ett mobilnummer, som man skulle ringa om något hände… OM NÅGOT HÄNDE ? ? ! !
Jag hade ju en lus i handen – TRO FAN ATT NÅGOT hade hänt…
Jag ringde – inget svar – utan man fick lämna ett meddelande…
Jag skrek nog att jag hade rum så och så… Kontakta mig OMGÅENDE . . .
Så gick jag tillbaka till mitt rum, la lusen på fönsterbrädan – DEN TÄNKTE JAG STICKA UPP I NÅGONS . . . i morrn.
Nu måste jag få sova – annars orkar jag inte de krävande kurserna i morgon.
SOV DÅLIGT – väntade bara på att bli biten igen…
Sen blev det morgon och jag skulle packa i hop.
MEN. . . lusen var borta…
Hade jag drömt allt ?
Nej, när jag packat och skulle städa – såg jag en stor svart spindel i ena hörnet. Den hade min lus. På natten hade den väl känt lukten av lusen och knallat upp på fönsterbrädan och hämtat hem den.
Nu tog jag den och skulle slänga den in i receptionen… Men tror Ni att det var någon där ? Nej då…
Jag la lusen på disken och la nyckeln med ett brev om vad som hänt mig.
Jag förväntade mig nu en ursäkt, pengarna tillbaka eller nåt. Men än idag, har jag inte hört ett ljud från dom.
En sak är säker – jag kommer aldrig att boka ett rum i LIDKÖPING igen.
Röda vägglöss
Min bror Torbjörn Tobbe Halldén
Vi växte upp ihop, bland cig och bråk…
Nu är han frälst och har lärt sig att spela gitarr (keybord kunde han sedan barn).
Att han började spela först piano, sedan el-orgel, berodde nog lite på mig.
Jag ville så gärna spela ett instrument, (blockflöjt var blääää) – så jag gick och anmälde mig – utan vår förälders vetskap – till en nybörjarklass i piano. Detta var när jag gick i 5:an på Centralskolan i Aneby.
Då gick Tobbe i 4:an.
Han hade visserligen varit hos en familj, på sommarland, som alla spelade – och Tobbe var jätteintresserad.
Jag började ta lektioner, och när det kom fram hemma, gick vår förälder och köpte ett gammalt spikpiano för 1000:-. Det var en enorm summa då…
Men sedan den dagen har Tobbe suttit och klinkat – hmmm – han är supermusikalist – och nu låter det fantastiskt bra…
Lyssna själva och köp hans CD…
http://www.themargalundquilt.se/tobbe/tobbe.html
Sök på Youtube på Tobbe med vänner.
Tobbes första CD
Låtarna på CD 1
Tobbes andra CD
Här är låtarna på CD 2
Min resa i musikens land – blev inget spelande, men mycket mera lyssnande… och dansande…
Dragracing
på Hasselbacken…
i en…
Volvo PV
En lördag – på vintern 1982 eller 1983 – hade jag lånat en kompis Volvo PV för att ut och åka lite. Vi skulle nog ut till Baden och dansa så småningom.
I alla fall fick jag fyra ! killar med mig i bilen…
Så jag skulle väl stila lite och visa att här var tjejen som kunde köra dragracing – med vilken bil som helst…
Vi var längst nere i svängen, där Hasselgården ligger idag, gasade och gasade – fick upp bilen i 90 knyck… Sedan kom 90 graders kurvan vid vita Hasselbacken…
Shit – tänkte och kände jag.
Nu går det åt helvete – med musik…
Försökte väl bromsa ner farten lite men framför allt försökte jag ta kurvan bra.
NNNNEEEEEEEEJJJJJJJJJJ
Nu rullar vi…
Vi rullade fyra varv – Alla rutorna slogs sönder – glas yrde och musiken var på max…
När vi stannat låg vi på taket – huller om buller, fick kravla oss ur genom ett fönster – försiktigt utan att skära oss.
När vi alla var ute – helskinnade – kom det en bil.
En taxi…
Han stannade – och vevade ner rutan och nästan skrek – VEM i HELVETE HAR KÖRT DET HÄR ???
Jag, i klänning och högklackat, stapplade fram och sa, -Jag har kört…
-E du nykter ?, frågade han mig.
-Jaaaaaa, sådär, svarade jag (två glas vin tidigt på kvällen – hoppades jag hade gått ur kroppen). – Andas på mig, sa han.
Jag gjorde en utandning rakt i ansiktet på honom.
-Se för FAN till att få undan den där – INNAN Polisen kommer, fräste han.
-Jadå, sa vi i kör. Vi hjälptes åt att vända på PV´n och sedan rullade vi den till parkeringen på vita…
Hela denna historien kostade mig minst 1000 kr på den tiden. Jag hade inga pengar utan jag fick betala killen som ägde PV´n med min egen bil – min morfars Amazon, som jag fått krockskadad av min morbror. Och som jag tänkt laga och ha i all evighet…
Nytt ÅR – nya möjligheter
Träna lite mera
Nu tar jag nya tag – jag SKA INTE väga över 100 kg !
Detta är inget nyårslöfte, det gäller min hälsa. Jag vill inte bli som Mormor var. Hon kunde inte knyta skorna eller knäppa BH´n – så VILL INTE jag há det…
Nu är det halva tallriken med grönsaker som gäller. Regelbundna måltider och mellanmål. Frukt. Bara ett bröd (ett grovt knäckebröd) om dagen.
Och så har jag tagit hem stepmaskinen (den lilla)…
Gott nytt år alla…
Buggkurs
Så… Anmälan är nu klar.
Äntligen ska jag börja om igen.
På Buggkurs.
Härligt och vansinnigt kul.
Söndagen den 23 jan 2011 – börjar det.
Tittar på gamla filmer
Tack Bosse för att du kom och räddade mig.
Nu när jag tittar på gamla filmer, förstår jag att jag inte hade överlevt, om du inte hade kommit in i mitt liv.
Att jag klarade av nästan 5 år i Småland, under existens minimum – det är ett under.
Att jag sedan betalade dyr hyra, skulder och att betala för M här, hade jag inte heller klarat, om inte Inger o Jan hjälpt mig.
Dom lånade ut 1000:- till mat till A + F och mig varje månad…
Nu när jag inga skulder har, och nu när jag har hjälp – både ekonomiskt och hjälp med allt annat här – kan jag se att jag inte hade klarat av mitt liv ensam mycket längre… Hoppas att barnen inte behöver ta så mycket ansvar själva, och kanske dom så småningom förstår hur jobbigt det var…
Tack min älskade Bosse.
Tolv goda råd mot den egna stressen – och det trettonde…
1. Jämför dig inte med andra. Du är bra som du är.
2. Ställ inte upp på allt. Lär dig säga nej.
3. Mål är viktiga i det dagliga arbetet, men de ska vara rimliga.
4. Spola Jante!
5. Våga tala om allt.
6. Våga se vardagskonflikterna och ge dom ett nappatag.
7. Se möjligheterna och fokusera inte bara på problemen och det omöjliga.
8. Ät gott – sov gott – och glöm inte älska.
9. Skaffa dig positiva förebilder.
10. Gör lite tokiga, galna saker ibland. Visa att barnet finns inom dig.
11. Uppskatta dig själv och din positiva självbild. Odla den.
12. Sök gemenskap med andra.
13. När det ändå går åt ”helvete”. Låt det då ske till dans o musik!
Sant
Bilkörkort 1980
Jag fyllde 18 år 1980. Då bodde jag hos fosterföräldrar och jag frågade då dom om jag fick övningsköra med morfars gammla Amazon (beige, 1966 års modell) som dom hade övertagit.
Nja, du får ta 10 lektioner på en bilskola först.
Då gick jag och frågade en kompis i raggargänget som ägde en Cadillac 65:a, vit, om jag fick övningsköra med honom. – Ja, visst, svarade Rolf H. Så han höll sig nykter och jag fick köra.
VILKEN LYCKA – köra raggarbil !
Varje fredag och lördag i ett par veckor ställde han upp för att jag skulle få övningsköra.
Jag fick lite pengar av min farmor i 18-års present som hon sparat ihop i många, många år. Så jag gick till bilskolan när jag hade kört Cadillac, visserligen automat, men jag hade lärt mig var jag hade bilen på vägen, och skrev in mig.
Jag pluggade pärmar med teorifrågor överambitiöst, varje ledig minut.
Sedan tog jag 7 lektioner på bilskolan, den 8:e var det uppkörning i Kungälv.
Detta var lagon till midsommar, så jag skulle vara fylle chaffis på midsommar. Jag tror vi skulle dra till Rättvik eller nåt.
Kvällen innan proven, gick jag till bilskolan och satte mig många timmar. Jag pluggade alla pärmarna, 360 frågor och fick bara ha 10 % fel, alltså 36 fel,
jag hade 18…
Min vana trogen, kom jag ca tjugo minuter innan provet. Man skrev prov först och sedan fick man köra efteråt på den tiden. Då blev provet flyttat en halvtimme, så uppkörningsmannen tog mig och sa att nu kör vi före…
Jag körde och var dödsnervös. Så nervös att jag var tvungen att justera 3 ggr innan jag kom in på en fickparkering på Västra Gatan.
När vi kom tillbaka till huset där provet var, sa han att jag inte hade klarat körkortet ! ! !
Va ???
Jag ???
Inte klarat det ???
Då blev jag förbannad. Jag rökte som en borstbindare, gick upp och satte mig för att göra provet, fick papprena, kryssade i ren förbannelse, i ilska, det tog 10-15 min.
Sedan gick jag med bestämda steg fram mot skrivbordet där nån kvinna satt och övervakade oss, och slängde fram mitt prov.
-Du får svar med en gång, sa hon lite mesigt.
- Jag ska för HELVETE ut och röka, röt jag.
Efter nån minut kom hon efter mig och sa att jag klarat mig, men hade jag haft ett enda fel till, hade jag kuggat där med…
OK, min bilskollärare blev förvånad över att jag dels fått köra först, och att jag kuggat. Jag fick skriva upp en ny tid för en övningskörningslektion och en ny tid för uppkörning.
Vi var ute och övade fickparkering och annat, och sedan andra uppkörningen, alltså min 10:e lektion, om man räknar in två uppkörningar, då fick jag mitt efterlängtade bilkörkort. Nu kunde jag köra mer RAGGARBILAR.
(Jag lärde mig inte fickparkera helt utan problem förrän 2003-2004, då min stora dotter tog sitt körkort, och kunde tipsa mig om de två lyktorna i ytterspegeln).
I alla fall till 1980 igen. Efter jag fått mitt körkort i handen, gick jag in i köket hos mina fosterföräldrar, slängde mitt körkort i köksbordet och sa:
- Tack för hjälpen…(inte snällt)
Nu hade jag bevisat för mig själv att jag inte behövde deras hjälp, jag hade klarar detta på egen hand. Tack vare att jag hade 2.500:- som körkortet kostade, pengar jag fått av Vendela Svensson, min farmor.
Nu sitter jag här och funderar på mina barn…
Dom klarar sig – riktigt bra – kanske dom är mer lika mig än dom tror…
Face book
Nu finns vi på face book – som Marga Lund Quilt
2010-12-25
Men idag fick vi lära att Facebook konton kan bli kapade – så att någon okänd skickar en massa mail till ens vänner, om att dom ska öppna en fil – full med VIRUS… INTE KUL ALLS… Så nu vet vi inte om vi har detta kontot kvar…
Mopperesan
Ååå vad jag saknade min mormor. Året var 1977 eller 1978.
Så kom jag på att jag hade ju min moppe. En Push Racing, blåer och finer. Den var inte trimmad, bara drevad och ställbart munstycke. När jag körde på fullgas gjorde den 38-40 km/h.
Jag kunde ju klara mig SJÄLV ! ! !
En morron gav jag mig av. Vägen till mormor och morfar hade vi åkt jätteofta, så att hitta den var inga problem. På den tiden var det inte mycket motorväg inne i landet heller.
Jag styrde kosan mot Grästorp först. Långt innan jag kommit till Lilla Edet och Trollhättan hade jag redan ont i rumpan. Och senare fick jag ont i högerhanden. Att hitta runt Falköping var svårt, jag körde fel – hamnade på vägen mot Jönköping, fick vända och åka tillbaka.
När jag efter 4 timmar och ca 30 minuter kom fram till Skövde kunde jag inte sitta utan stod och körde. Min högerhand hade fastnat så den fick jag nästan bända loss, men framme hos mormor och morfar var jag.
Jag klarade det !
Dom blev alldeles förfärade, men jag var varmt välkommen.
Resan var minst 16 mil.
Jag fick ringa mina fosterföräldrar och tala om vart jag var och att hela dagen hade gått, så jag måste stanna där och sova över innan jag kunde köra hem…
Vilken LYCKA att det gick…BRA…
to dance in the rain
Inte kort hår mera
Påminn mig om att jag inte ska klippa mig mera.
Inte ens som i höstas när håret gick av…
Life isn’t about waiting for the storm to pass.
It’s about learning to dance in the rain.
Mina bröder
Jag älskar båda mina bröder. Ni ska veta att det går att bygga upp kärlek och vänskap fast man haft flera års uppehåll i kontakterna. Detta gäller även min vänskap till min moster. Vi hade kommit så långt ifrån varandra – men nu skrattar vi hjärtligt igen.
Tobbe är frälst
Tobbes CD med andliga läsarsånger - mycket bra
CD-skivorna finns att köpa: http://www.themargalundquilt.se/tobbe/tobbe.html
Sensmoralen i detta är:
Det är ALDRIG försent att bygga nya relationer, även med gamla släktingar, gamla barndomskompisar eller andra – och så klart nya vänner man träffar när man kommer upp i åren.
Mina bästa vänner, träffade jag när jag passerat 43…! ! !
